[:sv]Fina artiklar om vuxenutveckling nu i Svenska Dagbladet. Idag med Kristina Elfhag som skrivit “Livsutvecklingens psykologi” som jag är glad över att ha fått chans att bidra till med perspektiv, främst kopplat till managementområdet.
“Den vuxna jagutvecklingen sker på djupet och under lång tid, förklarar hon. Den är heller inte hänvisad till individen, utan pågår i samspel med omgivningen. I ett senare skede kan man börja tala om visdom.
– Dit når vi genom svårigheter och utmaningar, men vi utvecklas inte utan att reflektera. Reflektionsförmågan ökar också successivt som vuxna – över oss själva, över våra liv, över tillvaron.
Kristina Elfhag gör skillnad på personlig visdom – förståelse för såväl oss själva som det mellanmänskliga – och generell visdom. Den senare handlar mer om förmågan att se komplexitet och det som skapar mening bortom jaget.
– Livet består av motsatser och motsägelser, vetandets osäkerhet och avsaknad av svar. Vi måste ut i detta okända. Den här världen är komplex, och komplexitet innebär oförutsägbarhet, precis som när man själv förändras på djupet. För att lösa världens problem behöver vi den generella visdomen.”
I förra veckan med Kristian Stålne, författare till “Vuxen men inte färdig. Stadier av komplexitet och mening.” som jag varit redaktör för.
“Som många andra inom forskningen om vuxenutveckling talar Kristian Stålne om att många samhällsfrågor är komplexa i dag och skulle behöva fler som rör sig mot högre utvecklingsfaser.
– De tidigare stadierna räcker inte längre för att hantera förändringar och instabilitet. Enskilda individer kan inte lösa klimatkrisen. Men vi växer inte i ett vakuum, utan är beroende av varandra. Vi måste samverka och lösa problem tillsammans.”[:en]Fina artiklar om vuxenutveckling nu i Svenska Dagbladet. Idag med Kristina Elfhag som skrivit “Livsutvecklingens psykologi” som jag är glad över att ha fått chans att bidra till med perspektiv, främst kopplat till managementområdet.
“Den vuxna jagutvecklingen sker på djupet och under lång tid, förklarar hon. Den är heller inte hänvisad till individen, utan pågår i samspel med omgivningen. I ett senare skede kan man börja tala om visdom.
– Dit når vi genom svårigheter och utmaningar, men vi utvecklas inte utan att reflektera. Reflektionsförmågan ökar också successivt som vuxna – över oss själva, över våra liv, över tillvaron.
Kristina Elfhag gör skillnad på personlig visdom – förståelse för såväl oss själva som det mellanmänskliga – och generell visdom. Den senare handlar mer om förmågan att se komplexitet och det som skapar mening bortom jaget.
– Livet består av motsatser och motsägelser, vetandets osäkerhet och avsaknad av svar. Vi måste ut i detta okända. Den här världen är komplex, och komplexitet innebär oförutsägbarhet, precis som när man själv förändras på djupet. För att lösa världens problem behöver vi den generella visdomen.”
I förra veckan med Kristian Stålne, författare till “Vuxen men inte färdig. Stadier av komplexitet och mening.” som jag varit redaktör för.
“Som många andra inom forskningen om vuxenutveckling talar Kristian Stålne om att många samhällsfrågor är komplexa i dag och skulle behöva fler som rör sig mot högre utvecklingsfaser.
– De tidigare stadierna räcker inte längre för att hantera förändringar och instabilitet. Enskilda individer kan inte lösa klimatkrisen. Men vi växer inte i ett vakuum, utan är beroende av varandra. Vi måste samverka och lösa problem tillsammans.”
[:]